Sleepless.
Sömnen kan vara min fiende emellanåt.
Som för alla antar jag.
Drömmarna kan dra mig tillbaka till en av de regniga dagarna när jag bodde i den lilla staden.
Det är mest känslan som får det att krypa under huden på mig.
På-passad. Utanför. Alltid utanför, förhindrad att komma in.
Dels för att det är så i små städer om man inte är uppvuxen där och dels för att M* gjorde allt han kunde för att inte tillåta mig hitta ett umgänge.
Mina vänner baktalades, kallades namn och han fick mig att tro på det.
Det tillsammans med allt han kallade mig blev för mycket.
Det var lättare att bara lyssna. Lyssna och hålla mig för mig själv eller umgås med hans vänner.
Endast umgås med mina klasskompisar när M* var bortrest för att slippa frågor.
Frågor om ev. killar som skulle vara där och stött på mig.
Det är konstigt det där.
Ena sekunden är man ful och icke attraktiv. Man duger inte något till.
Ändå, ändå blir man förhörd om man rört sig utanför dörren.
Vilka man mött på vägen och vilka man pratat med i affären.
Inte den stora affären, bara den lilla.
Den lilla som låg bara 5 min från hemmet.
Gick jag dit ensam hade jag ungefär 20 min på mig.
5 dit, 5 hem och 10 där inne, var jag inte hemma sen så kom frågorna.
Den stora affären smet jag mest in i när jag var på väg hem från jobbet.
Snabbt, snabbt så att det inte skulle märkas att jag tagit en omväg.
Det är väl så som svartsjuka fungerar.
Trycka ner, trycka ner och trycka ner.
Sen alla dessa frågor som gör att man tappar marken under en totalt.
Utan bra svar blir allting "misstänksamt".
Fan, man ramlar dit igen.
-
Affären är nog en del som fastnat hos mig.
Fråga min sol. Haha.
Han blir galen på mig ibland när jag tappar bort mig själv mellan hyllorna i vår egna stora affär.
Ibland känns det som att jag vill ta igen all tid jag aldrig fick.
Drömma mig bort bland mandelmassa och cup cake-strössel.
Alla har vi vårt olika sätt, det är ett av mina.
Regntung.
Sitter med en kopp thé i handen.
Regnet som hela dagen gjort sig påmind genom att smattra på rutan verkar såhär mot kvällen lugnat sig.
Hösten gör att allt kommer tillbaka.
Man liksom kastas tillbaka till allt det onda som var förr.
Allt det där som jagat en så länge känns närmare och närmare när ingen sol finns där för att värma. Glädja.
Nog för att jag har min egen sol. Han finns där och stöttar så gott han kan.
Men ibland räcker det inte till.
Ibland ramlar jag igenom mina egna skyddsnät och tillbaka till dåtiden. Förr.
-
Jag har alltid vart en tjej som har träffat "fel" killar.
Vilka sorters killar kommer att berättas om lite senare. Pö om pö.
Det som känns bäst för tillfället är att berätta om tillfälle för tillfälle.
-
"Din otrogna hora! Fy fan för att behandla M* på det här sättet. Du borde kolla dig över axeln nästa gång du går ut"
Något liknande stod det i ett sms som anlände till min telefon drygt ett par veckor efter jag hade lämnat min dåvarande sambo sedan ett par år tillbaka. Jag var vid detta tillfälle på besök hos en ny bekantskap i mitt liv och M* som jag kommer att kalla den mannan jag levt med ville inte alls släppa taget.
Nedan följer ett utdrag ur min dåvarande blogg.
Är det osammanhängande ber jag såhär i förhand om ursäkt. Jag har tagit bort vissa bitar för att i så möjlig mån hålla både honom och mig anonyma.
Det vart kass mellan mig och M* ett längre tag och det enda som talades om i vårt hem var hans intressen och hobbys. Känslor eller ömhet och närhet talades det ALDRIG om. Ej heller visades det några känslor bakom stängda dörrar, enda gångerna var hemma hos vänner. Antagligen för att M* skulle visa upp "hur bra allt var" för att slippa frågor. Det bråkades en jäkla massa.
Ett par gånger i veckan ringde jag till mamma för att be henne tala om att hon älskade mig. Jag var så olycklig och tårar hörde till vardagen.
Vi hade totalt olika rytm på dygnet och vi sov knappt i samma säng det sista halvåret.
M* satt istället uppe vid datorn och på olika chatt och porrsidor. Att man tog i varandra hände heller aldrig. Sex var något som kan räknas på en hand under det senaste halvåret, låååångt mellan gångerna.
När vi väl fick sålt huset och började leta efter gemensamma lägenheter så kände jag att nu var tiden kommen.... dags att dra till ett eget!
Sagt och gjort, fick tag i en jättefin lägenhet som jag trivs som fisken i vattnet i : ).
Nu var det vi haft över.
Efter det tog det inte lång tid innan en ny bekantskap hittade in i mitt liv. För snabbt kan man tycka, men det gick inte att förhindra. Vi pratade i telefon väldigt många timmar om dagen och ibland halva nätterna och jag hittade något jag inte känt innan. Trygghet.
MEN, sen var det någon som bestämde sig för att inte alls vara som vi kommit överens om utan istället sätta så mycket käppar i hjulen som bara går. Hot och en massa samtal med svordomar blev vardagsmat och tillvaron blev så jävla tråkig. En dag satt jag på min balkong och skakade med tårar rinnande nedför kinderna för att ett argt ex med en lika arg pappa stod och ringde på dörren och sparkade och slog som dårar i ungefär 5 min.
Det vart kass mellan mig och M* ett längre tag och det enda som talades om i vårt hem var hans intressen och hobbys. Känslor eller ömhet och närhet talades det ALDRIG om. Ej heller visades det några känslor bakom stängda dörrar, enda gångerna var hemma hos vänner. Antagligen för att M* skulle visa upp "hur bra allt var" för att slippa frågor. Det bråkades en jäkla massa.
Ett par gånger i veckan ringde jag till mamma för att be henne tala om att hon älskade mig. Jag var så olycklig och tårar hörde till vardagen.
Vi hade totalt olika rytm på dygnet och vi sov knappt i samma säng det sista halvåret.
M* satt istället uppe vid datorn och på olika chatt och porrsidor. Att man tog i varandra hände heller aldrig. Sex var något som kan räknas på en hand under det senaste halvåret, låååångt mellan gångerna.
När vi väl fick sålt huset och började leta efter gemensamma lägenheter så kände jag att nu var tiden kommen.... dags att dra till ett eget!
Sagt och gjort, fick tag i en jättefin lägenhet som jag trivs som fisken i vattnet i : ).
Nu var det vi haft över.
Efter det tog det inte lång tid innan en ny bekantskap hittade in i mitt liv. För snabbt kan man tycka, men det gick inte att förhindra. Vi pratade i telefon väldigt många timmar om dagen och ibland halva nätterna och jag hittade något jag inte känt innan. Trygghet.
MEN, sen var det någon som bestämde sig för att inte alls vara som vi kommit överens om utan istället sätta så mycket käppar i hjulen som bara går. Hot och en massa samtal med svordomar blev vardagsmat och tillvaron blev så jävla tråkig. En dag satt jag på min balkong och skakade med tårar rinnande nedför kinderna för att ett argt ex med en lika arg pappa stod och ringde på dörren och sparkade och slog som dårar i ungefär 5 min.
Detta får bli mitt först inlägg i denna blogg.
Kanske blir det flera om dagen, kanske blir det långt mellan gångerna.
Det får vi se. Det märks.
Just nu vill jag bara tömma min ryggsäck.
